Det var länge sen...

Hela Korea bloggade jag inte om, och halva terminen här i Tyskland....och vad kan vara orsaken?? Det var så otroligt roligt förstås! Nej, inte har det bara varit kul, en hel del sorger och stress, men känslan som lämnar är nog lycka. Korea var superlustigt, alla som sett mina foton på facebook förstår säkert vad jag menar. Tillbaka i Tyskland var det till en början lite slött i jämförelse, och sorgset eftersom en par personer från förra terminen inte längre var närvarande. Men sedan tog det upp sig, och nu känns det som om jag vill att varje dag ska räknas, det är ju bara ca 6 veckor kvar, 6 veckor!! Jag har haft Krisse, Annika å Katarina på besök, vilket var jätteroligt, de var sig lika, så gott som iaf. Och jag var väl mig också lik, har insett detta år att jag nog är mig själv var jag än är....på gott och ont...

Sista veckorna har iaf varit helt crazy, med en helg i Berlin, i ett tält tillsammans med tre italienare och på ett läger med fullt med couchsurfare. Kul, jag var med i ett free-hugs-jippo, och kom fram till att jag tycker om att kramas. Fysisk närhet är otroligt viktigt, något jag saknat detta år....

Sedan var Krisse å co. här, sedan var det dags för Rock im Park i Nürnberg, tillsammans med en galen finska, en ännu galnare irländska å en skum spanjor. Jag lyckades med bravaden att redan under ditresan bli kallad resans idiot, iom att jag glömt biljetten till festivalen....inget att göra, bara att kliva av tåget och åka tillbaks efter den....

Sedan några dagars universitet, före det förra helgen bar iväg till Amsterdam med Paulina. Två nätter i buss och en natt i ett kristligt hostel i red light district....vad kan jag säga? Vi hade överskattat vår ungdom, men kul var det. Synd bara att marijuana och horor är det enda Amsterdam är känt för, och det som det satsas mest på (90% av souvenirerna hade att göra med en av de båda....). Amsterdam är en jättefin stad även utan sin liberala inställning till en viss typs nöjen.

Nu alltså tillbaks i Göttingen, där det som vanligt regnar. Har just varit ut och äta på en "mexikansk" restaurang, eftersom de på måndagar har allt till halva priset. Jag borde också studera lite, eftersom jag snart har en mängd presentationer och annat skojs. Men motivationen att studera är ganska låg när det finns så många trevliga människor som man vet att snart kommer att försvinna ur ens liv, eller iaf kommer att distansieras en hel del. En del kommer jag säkert att hålla kontakten med, men jag har inga illusioner om att det gäller alla, eller ens mertalet....det märker jag redan nu med folk som försvann förra terminen. Ok, jag försöker nu att skriva lite oftare. Försöka duger iaf :D

luang prabang

Nu ar vi alltsa i Luang Prabang. Har fatt min kamera stulen, sa det fick mig att grata mer an lite, inte for kameran, men for de hundratals bilder som fanns pa den. Ungefar halften har vi tagit med djingis kamera, sa det ar kvar, men allt fran vang vien och koh tao i thailand ar borta borta. Na, sa smaningom maste jag sluta sorja, kan ju inte spendera hela semestern med att sorja.

Luang Prabang ar en jattefin stad, med manga tempel och vackra vyer. Igar var vi till ett vattenfall som var jattefint, helt paradisiskt, och dar gick vi runt och simmade ocksa en lite i det nastan iskalla vattnet! Fick ocksa se nagra svarta asienbjornar som de tar hand om dar. Dom va sota, och jag tror de hade det helt ok fast de var innanfor stangsel.

Idag har varit sorjedagen for kameran, igar var har-fortfarande-hopp-att-den-ska-dyka-upp-dagen. Men imorgon blir det finare tider. Da ska vi namligen och fa en mahoututbildning. Kostar oss skjortan och halva armen, men det innebar att vi far rida pa elefant, bade med korg och barbacka, och vi far ocksa bada dem! Efter detta maste vi borja spara, bara fried rice och baguetter fran och med nu!

Sedan maste vi sa smaningom vidare till Seoul, och det ser ut att billigaste alternativet ar via Hanoi. Vi forsoker hinna se lite av Vietnam, men det kan bli svart....dessutom har man har under resan hort mindre smickrande saker om vietnam, de lar luras overlagset mest av alla i trakten! Men det blir nog bra det har ska ni fa se!

Laos vang vien

Nu befinner vi oss alltsa i Vang Vien, the tubing capital of the world. Har har vi slappat nagra dagar, men ocksa hunnit med att klattra upp for ett miniberg (nagot som fick mig att dromma om en bergsklattrarhobby...) kajakat en 20 kilometer nedfor floden och naturligtvis tubat. Bussen hit gav genast en inblick i bussvasendet i Laos. Vi korde VIP-buss, vilket betyder turistbuss utan vessa och med sondrig luftkonditionering (det finns ocksa super-vip-bussen, dar sadan lyx som luftkonditionering och vessa ar med). Forst av allt fanns det en plats for litet (eller en kille for mycket, hur man nu ser pa saken). Inga problem, vi satter en plaststol i mitten av gangen, och sa det nu inte ska bli for obekvamt en kudde for rumpan. Sa fick han sitta dar och halla sig fast for att inte aka fram och tillbaka i bussen pa de skumplande vagarna. Efter nagra timmar (den 150 km langa strackan tar ungefar 4 timmar) stannar bussen. Punktering. Men busschaufforerna var vana och fick det fixat pa ungefar en halvtimme. No problem. Var busserfarenhet lar vara helt standard, by the way. Sant e laos.... :)

Vad vi sett hittills av Laos har nu i alla fall varit riktigt gemytligt. Det ar mindre och personligare an atminstone Thailand, men blir tyvarr mer och mer turistigt for var dag som gar. I en ett ar gammal guidebok stod det att det fanns 2 bankomater i huvudstaden. Nu kunde man inte ens rakna dem, men ungefar ett i varje gathorn. Detta visar att Lao-borna borjat bli prismedvetna, och fran att for nagra ar sedan varit billigaste landet i trakten har priserna i landet okat explosionsartat. Det ar fortfarande billigt jamfort med europa, men vi ar inte de anda turisterna som overraskats av att priserna kan vara nastan de dubbla mot vad som anges i var relativt farska guidebok. Ett exempel. Tubing. Guideboken fran mars 2008 angav priset till 30 000 kip. Nu hade den makalosa turistprisinflationen fatt priset att stiga till 55 000!! Men sa illa ar det inte, vi horde att tubing har fungerar som lokala aktier, lokala manniskor kan kopa in sig for sma summor och sen fa tillbaka pengarna rejalt, sa det boostar den lokala ekonomin rejalt.

Laos ar ett mycket vackert land, fast kanske turiststallena vi varit pa inte ger den mest akta bild. Men manniskorna verkar trevliga, landskapet ar underbart vackert och det ar trots allt ganska billigt.

Lite problem har vi dock stott pa, som inte har nagot med Laos att gora. Djingis skickade till universitetet i Korea och fragade nar han maste vara tillbaka, eftersom vi borde boka flygbiljetter fran Vietnam. Svaret han fick var att han inte var anmald for terminen, att dom trodde att han bara skulle vara dar forra terminen, och att de nu behover nagot tillstand fran hemuniversitetet osv....sa det blir intressant att se hur om och med hur mycket besvar allt detta loser sig....kanske vi lamnar i sydostasien langre an tankt!

januari februari europa och asien

Ju nu befinner jag mig pa ett litet internetcafe i Laos huvudstad Vientiene. Har tydligen latat mig litet med bloggandet, sa far ta en snabbuppdatering. Sista veckorna i Tyskland gick helt ok, humoret for lite upp nar jag borjade tanka pa resan. Det blev en hel del festande sista tiden, men ocksa pluggande. Tenterna gick bra, trots nervositet. En Berlinresa blev avbokad, eftersom jag passligt fore min asienresa fick en slang av spysjuka. Naja, battre att fa det i Tyskland an i Asien antar jag :)

Nu ar jag alltsa tva veckor inne i min och Djingisos Asienresa. Hittills har vi sett kaoset i Bangkok, floating market, en minimal del av sakert storsta marknaden i varlden; bangkoks veckoslutsmarknad. Sen tog vi sex dagar ungefar pa en liten fjutto, koh tao, dar vi i fyra dagar deltog i en dykkurs, det var skoj men budgeten sprangdes rejalt. Men det var en upplevelse att simma som en av fiskarna, kan varmt rekommendera! Tyvarr blir man inte sa solbrand av att dyka, sa fortfarande lyser man som en blek vasterlanning...

Efter att ha tagit nattbuss ner till on bestamde vi oss for att ta nattag upp. Ett utmarkt val, vi sov bada som sma bebisar. Speciellt jag, som tagit ett thailandskt *m0tion sickness pill* sa att jag inte kunde annat an sova i 11 timmar. Efter tva nattag var vi, nagra timmar forsenade naturligtvis, frammt i Vientiene, dar vi nu alltsa ar. Stan ar huvudstad, men har snarare fiilisen av en pittoresk smastad. Lite dammig och sovande, och helt skon. Idag var vi ute till en *buddha park* dar det fanns en massa roliga statyer av buddha, shiva osv. Bilder kommer pa ansiktsboken om nagra veckor, jag antar att jag kommer att ha mycket tid for sant i korea ;)

Tills nasta gang, ska forsoka skriva lite oftare.

Jo, en stor miss har jag gjort. Jag shoppade en hel del i bangkok, sa nu ar det bara att slapa med sig alla saker runt hela asien.....inget att rekommendera!

Deprimerad januari

Det var dagens tema. Jag har varit vaken och ledig i 6 timmar och inte fått något till stånd. Mitt humör är halvbra, för att uttrycka det positivt. Med andra ord, vinterdepressionen är här. Skönt att veta att jag bara måste stå ut med mitt egna överdrivet grubblande humör i tre veckor, för jag tror nog att en Asienresa kan sopa rent hus med depressionen.

Igår var alltså Barracuda, igen, jag hade stora förhoppningar men måste väl nog säga att de inte helt infriades. Att jag pratade någon timme med en typ som "på skämt" en fyra gånger föreslog olämpligheter, och att jag såg det som något av det värdefullaste under kvällen ute, kanske säger något om den allmänna kvalitén . Jag söker efter en människa, en människa som jag skulle kunna prata med i timmar, utan att tröttna. Lite av en soulmate. Jag tror bara inte att jag kommer att hitta en sådan människa här, och kanske mina krav är lite för höga. Hur många soulmates som helst får man väl ändå inte.....

Nu borde jag sätte igång och jobba, men lusten vill inte riktigt dyka upp. Jag skulle hellre sitta och småfilosofera med mig själv, när nu ingen soulmate tycks infinna sig

Tillbaka i Tyskland

Efter en (i stora drag) avslappnad jul är jag nu tillbaka i Deutschland. Lite kontigt var det nog att komma tillbaka, och jag kände, och känner ännu, ibland behovet av att dra mig tillbaka, att undvika folk. Varifrån den känslan kommer har jag ännu inte helt klart för mig. Kanske det är kölden, som i år valt att hoppa över Finland och istället komma hit, som påverkar...

Plötsligt har jag också mycket mera tid för mig själv, med Djingis i Indien kan jag inte tala en timme med honom varje dag, vilket faktiskt märks! Plötsligt har jag faktiskt lite tid för studier och sånt också.

Nu är det snart dags för tenter, så tiden kan jag behöva. Jag har dock inte ännu satt igång, och det känns som en ganska seg process....

Inte mera för tillfället, men en sångtext som nu snurrar i mitt huvud sätter jag hit som slutkläm

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu