Det var länge sen...

Hela Korea bloggade jag inte om, och halva terminen här i Tyskland....och vad kan vara orsaken?? Det var så otroligt roligt förstås! Nej, inte har det bara varit kul, en hel del sorger och stress, men känslan som lämnar är nog lycka. Korea var superlustigt, alla som sett mina foton på facebook förstår säkert vad jag menar. Tillbaka i Tyskland var det till en början lite slött i jämförelse, och sorgset eftersom en par personer från förra terminen inte längre var närvarande. Men sedan tog det upp sig, och nu känns det som om jag vill att varje dag ska räknas, det är ju bara ca 6 veckor kvar, 6 veckor!! Jag har haft Krisse, Annika å Katarina på besök, vilket var jätteroligt, de var sig lika, så gott som iaf. Och jag var väl mig också lik, har insett detta år att jag nog är mig själv var jag än är....på gott och ont...

Sista veckorna har iaf varit helt crazy, med en helg i Berlin, i ett tält tillsammans med tre italienare och på ett läger med fullt med couchsurfare. Kul, jag var med i ett free-hugs-jippo, och kom fram till att jag tycker om att kramas. Fysisk närhet är otroligt viktigt, något jag saknat detta år....

Sedan var Krisse å co. här, sedan var det dags för Rock im Park i Nürnberg, tillsammans med en galen finska, en ännu galnare irländska å en skum spanjor. Jag lyckades med bravaden att redan under ditresan bli kallad resans idiot, iom att jag glömt biljetten till festivalen....inget att göra, bara att kliva av tåget och åka tillbaks efter den....

Sedan några dagars universitet, före det förra helgen bar iväg till Amsterdam med Paulina. Två nätter i buss och en natt i ett kristligt hostel i red light district....vad kan jag säga? Vi hade överskattat vår ungdom, men kul var det. Synd bara att marijuana och horor är det enda Amsterdam är känt för, och det som det satsas mest på (90% av souvenirerna hade att göra med en av de båda....). Amsterdam är en jättefin stad även utan sin liberala inställning till en viss typs nöjen.

Nu alltså tillbaks i Göttingen, där det som vanligt regnar. Har just varit ut och äta på en "mexikansk" restaurang, eftersom de på måndagar har allt till halva priset. Jag borde också studera lite, eftersom jag snart har en mängd presentationer och annat skojs. Men motivationen att studera är ganska låg när det finns så många trevliga människor som man vet att snart kommer att försvinna ur ens liv, eller iaf kommer att distansieras en hel del. En del kommer jag säkert att hålla kontakten med, men jag har inga illusioner om att det gäller alla, eller ens mertalet....det märker jag redan nu med folk som försvann förra terminen. Ok, jag försöker nu att skriva lite oftare. Försöka duger iaf :D