Nu, för att jag insåg att jag borde skriva oftare, och för att jag inte ska behöva sätta igång med tråkigt skolarbete, skriver jag några rader till. Jag kallar det skolarbete, för i.o.m. Bologna-processen har ju universiteten förvandlats till skolor.
Ja, dinner-hopping, vad är det? Ett jättekul koncept som jag förstod var unikt för Göttingen. Nästa år hoppas jag att det kommer till Åbo :) Det går ut på att laga mat, äta mat, dricka vin m.m., samtidigt som man lär känna nytt folk. Först anmäler man sig enskilt på en nätsida. Sedan paras man ihop med en annan typ, som man sedan ska laga förrätt eller varmrätt eller huvudrätt med. Samtidigt får man veta namnet/adressen till de personer som man ska och äta de andra rätterna till. Sedan bär det iväg. Man är alltid tillsammans med sin matlagningspartner, men de andra parena växlar alltid, så fyra nya människor för var rätt, sammanlagt tre bostäder och tre rätter. Det var så roligt, och så mycket gott har man ätit! Förrätten som jag lagade tillsammans med min peruan Amilcar (som för övrigt sa att han nog har träffat Lotta) var helt super, kvällens höjdpunkt får jag nog säga. Det var en peruansk "potatistårta" med citron, potatis, ngn slags peruansk chilisås, tonfisk, lök, avocado och majonnäs. Nam! Efteråt var det gemensam fest, hem kom jag först 5-tiden, vilket är ganska sent för en gammal kärring som jag :) Kul, nytt folk och även gamla halvbekanta.
Häromdagen träffade jag två typer i Mensan som började snacka med mig (en var en halvbekant från en mer eller mindre klar kväll på Barracuda). Det kom fram att hans pappa studerat i Kiel på samma gång som mina föräldrar, och att han där hade en finsk flickvän! Det kan hända att dom inte kände varandra, jag har inte fått någon säker klarhet i det ännu, men lustigt var det ju nog.
Nu skulle jag väl vara tvungen att ta itu med skolarbetet, en presentation på måndag och en därpåföljande måndag gör att jag har helt tillräckligt att göra. Motivationen börjar dock brista något. Allt jag gör här sätts ändå bara på valfria studier, så vad jag gör här är mest av eget intresse. Det gör att motivationen i det mörka och dystra tyska höstlandskapet alla dagar inte riktigt räcker till. Plus att jag börjar känna mig gammal. Jag har nog träffat mycket folk i min egen ålder (känns på något sätt som att vi gamlingar dras till varandra, också de få tyskar jag lärt känna är ofta äldre studerande eller doktorsstuderande) men jag har äntligen känslan av att jag börjar få nog av studerandet. På ett sätt skulle det vara skönt att jobba. Kanske en bra känsla med tanke på att jag snart måste bli vuxen. Studiestödet tar ju också slut någon gång.....
Friday, November 21, 2008
Wednesday, November 19, 2008
Vart springer den iväg...?
Tiden alltså. Dagarna går otroligt snabbt och är verkligen alltför korta, och efter bara en månad så kommer jag att vara på finska mark igen. Visst längtar jag till julen, den har ju absolut vissa fördelar, men tiden skulle nog också kunna bromsas lite här.
Jag har för tillfället mycket skola, måste förbereda x antal referat, det är gängse system här för kurser, man håller ett referat, har en tent och sen får man förhoppningsvis sina credit points. Förra helgen hade jag en helgkurs och nu är det två kvar. Den förra helgen var väldigt givande så jag är glad att jag gick den. Den handlade om hur man kan leda en grupp/pardiskussion opartiskt. Det är svårare än man tror! Det var intensiv tyska den helgen alltså, och det forstätter ännu ett tag. En par saker är lite småirriterande dock, både med mig själv och andra. För det första finns det lilla hjärnspöket som inte tror att jag är lika värdefull som de andra, eftersom jag inte kan språket. Sedan finns samma hjärnspöke hos de andra. Flera gånger under den kursen blev jag förvånad hur mycket jag kunda bidra med, sammanfattande ord eller en ny idé. Flera gånger har jag också märkt i olika kurser att jag inte riktigt vågat säga min mening, när jag märkt att hela gruppen var av annan åsikt, vilket jag då antog berodde på att jag inte hade förstått uppgiften rätt. Flera gånger har det sedan visat sig att det jag tänkte var helt rätt. Det är bara att våga, men det kan vara svårt att komma över motståndet av egna spärrar och också de som de tyska studerandena sätter upp. Men det skulle nog gälla att stå på sig själv lite mer.
Sen till mindre skolaktiga saker. Fester blir det en hel del av. Barracuda-tisdagarna är självskrivna. Igår var igen en sådan dag. Varje gång träffar jag där någon intressant kuf, nåja, halvintressant i alla fall, som jag sedan pratar med halva kvällen. Det är helt trevligt där, lite som Åbo-klubblokalerna, man kan fara dit och träffa folk och faktiskt tala, inte bara dansa. Lite irriterande är det ständiga problemet att visa åt dessa män (av någon anledning är det oftast män som intresserar sig för samtal med en) att jag faktiskt bara högst är intresserad av vänskap. "Ja, det påminner mig om vad min pojkvän berättat om sydkorea" " jag ser fram emot julen, då jag får se min pojkvän igen" försöker man få in mer eller mindre påtvingat. Kanske jag skulle inte behöva säga något, men det är bara så mycket skönare när det är klart, så känner jag att jag kan slappna av hundra gånger bättre. Som med folk jag känner bättre, Mate och Milan t.ex., jag kan krama om dem och jag vet att det inte missförstås. Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om att krama folk.
Sedan några tankar om Tyskland och oordning igen. I Göttingen finns det i en korsning två klockor. De visar ungefär 5-10 minuter olika tid. Jag trodde att det var ett undantag, men icke. Igår var jag till Kassel för att träffa Mats som var där i närheten på arbetsresa. Det var helt kul att se honom igen, han är nog faktiskt en bra typ. Speciellt eftersom han bjöd en fattig studerande på middag..... :) Utanför tågstationen i Kassel fanns också två klockor, samma fenomen. Jag skakade på huvudet åt upptäckten, och tänkte att det nog faktiskt är viktigt med klockor som går i tid, framför allt på en tågstation! Sedan insåg jag något, de tyska tågen är ju allt som oftast inte i tid i alla fall, så kanske det inte spelar så stor roll.....
En annan kul grej här är julen. Den är stor, den är enorm. Julförsäljningen börjar senast 1 oktober, som jag kanske tidigare sagt. Nu börjar julmarknaderna så småningom. I Kassel hade de ett torg fullt med gamla små trähus där de skulle sälja olika julgrejer. Mitt i smeten fanns något cylinderformat och stort och färggrannt. På det fanns stora plastljus i rött-vitt. Lika stora som en fullvuxen människa ungefär. Styck. Mats och jag skrattade åt det en gåd stund, och ag kom osökt att tänka på slagordet för "Hooters"; "delightfully tacky, yet unrefined". Julen är stor i Tyskland, och jag fick veta att den är hundra gånger värre nere i syd; i Bayern kan dom tydligen fira jul på riktigt!
Men Glühwein är gott, som glögg men hundra gånger godare. Gör såhär: Värm rödvin, sätt i mycket socker, kanel, nejlika, och ev. andra julkryddor (ingefära?) Låt koka en stund, sen dricker man det, gott!!
Nu ska jag sluta skjuta upp skolarbete med bloggandet, dags att gör något vettigt! Ikväll är det dinnerhopping som gäller, laga mat med okända människor och äta den sen..Mmmmm!!
Jag har för tillfället mycket skola, måste förbereda x antal referat, det är gängse system här för kurser, man håller ett referat, har en tent och sen får man förhoppningsvis sina credit points. Förra helgen hade jag en helgkurs och nu är det två kvar. Den förra helgen var väldigt givande så jag är glad att jag gick den. Den handlade om hur man kan leda en grupp/pardiskussion opartiskt. Det är svårare än man tror! Det var intensiv tyska den helgen alltså, och det forstätter ännu ett tag. En par saker är lite småirriterande dock, både med mig själv och andra. För det första finns det lilla hjärnspöket som inte tror att jag är lika värdefull som de andra, eftersom jag inte kan språket. Sedan finns samma hjärnspöke hos de andra. Flera gånger under den kursen blev jag förvånad hur mycket jag kunda bidra med, sammanfattande ord eller en ny idé. Flera gånger har jag också märkt i olika kurser att jag inte riktigt vågat säga min mening, när jag märkt att hela gruppen var av annan åsikt, vilket jag då antog berodde på att jag inte hade förstått uppgiften rätt. Flera gånger har det sedan visat sig att det jag tänkte var helt rätt. Det är bara att våga, men det kan vara svårt att komma över motståndet av egna spärrar och också de som de tyska studerandena sätter upp. Men det skulle nog gälla att stå på sig själv lite mer.
Sen till mindre skolaktiga saker. Fester blir det en hel del av. Barracuda-tisdagarna är självskrivna. Igår var igen en sådan dag. Varje gång träffar jag där någon intressant kuf, nåja, halvintressant i alla fall, som jag sedan pratar med halva kvällen. Det är helt trevligt där, lite som Åbo-klubblokalerna, man kan fara dit och träffa folk och faktiskt tala, inte bara dansa. Lite irriterande är det ständiga problemet att visa åt dessa män (av någon anledning är det oftast män som intresserar sig för samtal med en) att jag faktiskt bara högst är intresserad av vänskap. "Ja, det påminner mig om vad min pojkvän berättat om sydkorea" " jag ser fram emot julen, då jag får se min pojkvän igen" försöker man få in mer eller mindre påtvingat. Kanske jag skulle inte behöva säga något, men det är bara så mycket skönare när det är klart, så känner jag att jag kan slappna av hundra gånger bättre. Som med folk jag känner bättre, Mate och Milan t.ex., jag kan krama om dem och jag vet att det inte missförstås. Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om att krama folk.
Sedan några tankar om Tyskland och oordning igen. I Göttingen finns det i en korsning två klockor. De visar ungefär 5-10 minuter olika tid. Jag trodde att det var ett undantag, men icke. Igår var jag till Kassel för att träffa Mats som var där i närheten på arbetsresa. Det var helt kul att se honom igen, han är nog faktiskt en bra typ. Speciellt eftersom han bjöd en fattig studerande på middag..... :) Utanför tågstationen i Kassel fanns också två klockor, samma fenomen. Jag skakade på huvudet åt upptäckten, och tänkte att det nog faktiskt är viktigt med klockor som går i tid, framför allt på en tågstation! Sedan insåg jag något, de tyska tågen är ju allt som oftast inte i tid i alla fall, så kanske det inte spelar så stor roll.....
En annan kul grej här är julen. Den är stor, den är enorm. Julförsäljningen börjar senast 1 oktober, som jag kanske tidigare sagt. Nu börjar julmarknaderna så småningom. I Kassel hade de ett torg fullt med gamla små trähus där de skulle sälja olika julgrejer. Mitt i smeten fanns något cylinderformat och stort och färggrannt. På det fanns stora plastljus i rött-vitt. Lika stora som en fullvuxen människa ungefär. Styck. Mats och jag skrattade åt det en gåd stund, och ag kom osökt att tänka på slagordet för "Hooters"; "delightfully tacky, yet unrefined". Julen är stor i Tyskland, och jag fick veta att den är hundra gånger värre nere i syd; i Bayern kan dom tydligen fira jul på riktigt!
Men Glühwein är gott, som glögg men hundra gånger godare. Gör såhär: Värm rödvin, sätt i mycket socker, kanel, nejlika, och ev. andra julkryddor (ingefära?) Låt koka en stund, sen dricker man det, gott!!
Nu ska jag sluta skjuta upp skolarbete med bloggandet, dags att gör något vettigt! Ikväll är det dinnerhopping som gäller, laga mat med okända människor och äta den sen..Mmmmm!!
Subscribe to:
Posts (Atom)