Dinner-hopping, ett mycket lyckat koncept

Nu, för att jag insåg att jag borde skriva oftare, och för att jag inte ska behöva sätta igång med tråkigt skolarbete, skriver jag några rader till. Jag kallar det skolarbete, för i.o.m. Bologna-processen har ju universiteten förvandlats till skolor.

Ja, dinner-hopping, vad är det? Ett jättekul koncept som jag förstod var unikt för Göttingen. Nästa år hoppas jag att det kommer till Åbo :) Det går ut på att laga mat, äta mat, dricka vin m.m., samtidigt som man lär känna nytt folk. Först anmäler man sig enskilt på en nätsida. Sedan paras man ihop med en annan typ, som man sedan ska laga förrätt eller varmrätt eller huvudrätt med. Samtidigt får man veta namnet/adressen till de personer som man ska och äta de andra rätterna till. Sedan bär det iväg. Man är alltid tillsammans med sin matlagningspartner, men de andra parena växlar alltid, så fyra nya människor för var rätt, sammanlagt tre bostäder och tre rätter. Det var så roligt, och så mycket gott har man ätit! Förrätten som jag lagade tillsammans med min peruan Amilcar (som för övrigt sa att han nog har träffat Lotta) var helt super, kvällens höjdpunkt får jag nog säga. Det var en peruansk "potatistårta" med citron, potatis, ngn slags peruansk chilisås, tonfisk, lök, avocado och majonnäs. Nam! Efteråt var det gemensam fest, hem kom jag först 5-tiden, vilket är ganska sent för en gammal kärring som jag :) Kul, nytt folk och även gamla halvbekanta.

Häromdagen träffade jag två typer i Mensan som började snacka med mig (en var en halvbekant från en mer eller mindre klar kväll på Barracuda). Det kom fram att hans pappa studerat i Kiel på samma gång som mina föräldrar, och att han där hade en finsk flickvän! Det kan hända att dom inte kände varandra, jag har inte fått någon säker klarhet i det ännu, men lustigt var det ju nog.

Nu skulle jag väl vara tvungen att ta itu med skolarbetet, en presentation på måndag och en därpåföljande måndag gör att jag har helt tillräckligt att göra. Motivationen börjar dock brista något. Allt jag gör här sätts ändå bara på valfria studier, så vad jag gör här är mest av eget intresse. Det gör att motivationen i det mörka och dystra tyska höstlandskapet alla dagar inte riktigt räcker till. Plus att jag börjar känna mig gammal. Jag har nog träffat mycket folk i min egen ålder (känns på något sätt som att vi gamlingar dras till varandra, också de få tyskar jag lärt känna är ofta äldre studerande eller doktorsstuderande) men jag har äntligen känslan av att jag börjar få nog av studerandet. På ett sätt skulle det vara skönt att jobba. Kanske en bra känsla med tanke på att jag snart måste bli vuxen. Studiestödet tar ju också slut någon gång.....