Finländsk sitz och komplicerade tyskar

Hej igen! Försöker skriva lite aktivare nu, kom ju på att jag faktiskt vill minnas något från året också senare :) Ja, alltså, förra onsdagen ordnade vi (jag och Minni) en klassisk sitz. Vi fixade maten och de andra tog med spriten. Vi var 26 människor, ca 12 flaskor vin och 10 flaskor brännvin. Allt väl. Resultat: En fick fara hem under efterrätten, eftersom hon inte riktigt klarade....låt oss säga vinet. Tre killar tog kort av sig i toaletten. Inte bredvid toaletten, utan I Toaletten. Två killar började nästan slåss. Flera hade minnesluckor från festen. En hade så stora minnesluckor att hon nästa dag inte visste hur hon fått sitt blåa öga.....(Minni hade tidigare lärt mig uttrycket UPI: Unidentified Party Injury). En irländska konstaterade efteråt att irländarna är svaga på supandet jämfört med finnarna. Det får man väl ta som en komplimang :) Med andra ord var det en lyckad tillställning och vi planerar att ha ett liknande spektakel på våren. Jippiii!!

Vad skiljde denna fest från dess helfinländska motsvarighet? Jo, sångerna var bara delvis svensk-finska, där fanns också en par sånger på tyska, engelska och diverse andra språk. Sången "int nu, men nu" fick alla sjunga solo på det egna språket. Vi hade över 10 språk på plats! Förutom det var gästerna mer fria än de finska motsvarigheterna. Att lyssna på sångledaren var inte så viktigt, att sjunga var inte ett så farligt straff, oavsett om man kunde sjunga eller ej. Sitzen blev svårhanterlig redan vid huvudrättens början. Men livfylld och kul var den! Den finska pannkakan fick också många lovord (av dem som kommer ihåg den).

Nu till tema nummer två för dagen, de komplicerade tyskarna. För det första, alla är inte så, men jag känner redan ett par, och sååå många tyskar känner jag sist och slutligen inte. Mottot för dessa människor tycks vara "more is more". Varför säga något med tre ord när man kan säga det med 10 meningar? Ingen minsta lilla detalj får utelämnas, och för säkerhets skull kan man upprepa samma sak några gånger. Viktiga saker måste ju upprepas, annars glöms de bort av åhörarna till den mellan en och fem minuter långa monologen, den som tyskarna kallar ett inlägg i debatten. Jag har flera gånger när jag pratat med tyskarna upptäckt något. De förstår mig inte så bra. Och alltid är det inte p.g.a. det konkreta språket, utan p.g.a. kulturen. Jag är från Finland och fattar mig alltså kort och koncist. Då tycker kanske vissa personer från detta land att jag inte uttrycker mig tillräckligt utförligt. Jag säger något i fem ord, tysken svarar med "så du menar alltså bla bla bla bla bla bla bla bla bla............" En minut senare när tysken tystnar svarar jag ja (och känner mig innerst inne lite irriterad eftersom jag anser att jag just uttryckt samma sak på ett mycket mer tidssparande sätt).

Jag tror det ligger i både kulturen och det tyska språket att det ska vara invecklat. Invecklat anses snyggt. Tänk Kantska helsidesmeningar. Medan den anglosaxiska vetenskapsvärlden, och även skandinavien gått in för mottot "less is more", korta klara meningar ska råda, står tyskarna benhårt fast vid konceptet att om all information får plats i en enda mening är det vackrare än att skriva två eller tre simplare meningar. Vetenskap ska inte vara något lättförståeligt, den ska vara komplex och vacker. En verkligt stor skillnad!

Jag återkommer när jag har något mer på hjärtat!

(eller i en tysk formulering; jag återkommer när jag känner att den skrivande impulsen blivit så pass mäktig, alternativt omfattande, att jag helt enkelt måste fatta pennan och skriva några betydande rader om min redan över tre månader långa erasmusvistelse i den regniga, men trots det vackra universitätsstaden Göttingen!)