En historia från München

Nu har jag varit hemma igen några dagar, men jag har varit otroligt slö och apatisk och inte direkt fått mycket till stånd. Inte så mycket som ett blogginlägg har jag klarat av.

Dags att försöka minnas godbitarna från resan. Det är väl bara att börja. Kula minnen från München. En rolig caféhistoria finns det faktiskt. Vi var alltså ett större gäng, och en av damerna är en 19-årig rysk flicka, som, låt oss säga, ännu är mycket ung. På många sätt. Hon tycker om att prata. Oavbrutet. Inte alltid heller så djupa eller kloka saker, och inte heller saker som helt passar in i sammanhanget.

Vi vandrade alltså runt i München och bestämde oss för att ta oss en kopp kaffe. Vi slog oss ned vid en trevlig liten uteservering. Med Oktoberfest och allt var det full rusning och vi var glada att hitta ett ledigt bord. Efter ca 2 minuter kallade flickan på en servitris i närheten, en dam i 40-årsåldern som såg stressad ut. "Entschuldigung, können Sie bitte den Tisch...saubermachen" (ursäkta, skulle ni kunna städa av bordet). Det var inte bara vad hon sa, det var hur hon sa det. Det var precis som en drottning som kallar på sin betjänt. Ingen annan vid bordet störts av dessa två minuter utan rent bord, så vi var något förvånade. Dock var vi inte beredda på servitrisens respons: "SER DET UT SOM OM JAG HAR MER ÄN TVÅ HÄNDER OCH TVÅ FÖTTER?? Ge mig två minuter!!".

Vi övervägde efter detta att byta plats, men eftersom vi var så färdiga beslöt vi oss att stanna, och försöka vara kortfattade och artiga med servitrisen, så att hon skulle få en chans att lugna sig. Nåväl, när hon kom för att motta vår beställning (bordsservice är det som gäller i Tyskland) sa vi alla kosrt och koncist "kaffee, bitte" eller "cappuccino, bitte", tills ryskan som sista skulle beställa: "Hmmmm....inte har ni här kaffe med glass i, som en glasskula. Ja kaffet ska vara varmt...."osv. Resten av oss klarade med nöd och näppe av att inte skratta ihjäl oss....Servitrisen höll denna gång god min, ryskan fick sitt kaffe och vi andra med. Allt var frid och fröjd tills betalningen. Vi frågade snällt om vi fick betala skilt (inte alltid så populärt) och det gick igenom. Huh! Allt var frid och fröjd tills ryskan skulle betala. "ursäkta, stämmer den här notan faktiskt....?" Igen höll vi andra på att förgås....Men servitrisen hade tydligen lugnat sig, hon förklarade sansat vad som var vad på notan. Efter detta vände hon sig mot oss andra, skakade på huvudet och sa "den här flickan har nog inte alla skruvar på rätt plats..."

Ja, servitrisens reaktion var kanske inte så professionell, men alla som var där ansåg den nog vara förståelig....Den ryska flickan har ett bra hjärta, men hon har förmågan att driva folk till vansinne!