Ljubljana

En underbart vacker stad. Där var jag alltså i slutet av september i några dagar. Romantiskt stad, och jag måste absolut komma tillbaka. Foton finns på facebook, som ni kanske redan vet.... Vad kan jag berätta från denna stad? Jag besökte ett museum där det fanns slovensk impressionistisk konst. Fint, och jag jag har en ny uppskattning för impressionismen.

En kväll var jag ute med en indier som jag träffade på hostellet. Han verkade trevlig, var bara där för en kurs i kirurgi. Vi åt en burgare och träffade sedan hans kompis, och så for vi tillsammans till Sceleton bar, där temat säger sig självt. Helt intressant. Sedan for vännen hem och vi fortsatte till en club. Återigen insåg jag att jag inte är någon club-människa....Vi dansade lite och for sedan till hostellet, satt ute och snackade film innan jag for och sova. Han var ok, men som en annan indier jag träffat i sommar tycks han inte förstå hur man ska behandla kvinnor. Jag hade gjort klart för honom att jag hade pojkvän, men ändå var han väl närgången, värre och värre ju längre kvällen led. Det som stör mig är att jag vet att han aldrig skulle behandla en indisk kvinna så, det är bara oss européer.....

Nästa dag var jag ute på lite sightseeing och shopping för mig själv. Jättetrevligt. Bischa skulle älska det, jag såg under min promenad ett tiotal små esoteriska butiker med rökelse, böcker, tarotkort och dylikt. För en stad med några hundratusen invånare är det helt ok! Jag shoppade också två väskor åt mig själv, en lite söt en och en större. Den var tuff, jag visste genast att jag måste ha den när jag såg vad den var gjord av. Den var 100% slama! (slama betyder tydligen halm på slovenska....)

På kvällen träffade jag en engelska på hostellet. Hon skulle ut på middag med en japanska hon hade träffat, och jag kom med jag med. Sushi blev det, och jag imponerades återigen av den japanska prydligheten! Och den engelska flickan....eller kvinnan (hon visade sig vara 32 år, men såg snarare ut som 25) var tom längre än jag! Skönt att kunna vara i ögonhöjd med någon! Lustigt nog kom längden aldrig på tal, kanske just för att den inte ställde till några olägenheter eftersom båda var lika långa....Jag har börjat märka nackdelarna med att vara olika lång jämfört med andra i ett sällskap. Speciellt svårt är det på fester, med hög musik. Jag vet inte om någon annan tänkt på detta, men det är nästan omöjligt att höra vad den andra säger om längdskillnaden är för stor och ljudnivån för hög.....det är omöjligt att joina ett samtal med korta människor utan att huka sig ner!

Samma kväll som jag varit ut med engelskan kom jag tillbaka till hostellet, och for till rummet. Första natten hade jag sovit med fyra amerikanska pojkar/män. Det var inga problem. Andra natten var jag ensam, det var skönt. Denna natt mötte mig två iranska män i 50-års åldern. De bodde i England och bilade nu till Turkiet, berättade de. De var helt trevliga, men tryggare har jag känt mig. Smart hostellpersonal att sätta en ensam kvinna tillsamman med två män. Kort sagt sov jag oroligt och hade t.o.m. otäcka mardrömmar. Allt gick väl dock. Nästa dag pratade jag med engelskan om detta. Hon sa att hon bodde ensam med en man i 25-årsåldern i sitt rum. Hon tyckte det var lite olustigt, speciellt eftersom hon vid bokningstillfället bett att få bo med åtminstone en annan kvinna, trots att rummena var unisex. Hon hade också sedan frågat om hon skulle kunna byta rum, men hostelpersonalen hade inte velat förstå vari problemet låg.....Lite lustig policy var det ju nog! Jag menar, bara för att ett rum är unisex måste man ju inte tvinga fram det. De kunde ha ornat så att hon och jag hamnade i samma rum. Annars var hostelet Villa Veselova helt ok med stora rum, och jag kan rekommendera det för par eller grupper. Tror dock att jag själv nästa gång provar något annat.....

Som helhetsintryck var Ljubljana i alla fall fantastisk. Otroligt vacker och människorna var trevliga. Bilar stannade ofta när man skulle gå över gatan vid övergångsställen (där trafikljus fattades). En till kul grej var att jag tydligen kan gå igenom som en slovenska. Vi flera tillfällen talade folk slovenska med mig, t.ex. frågade en flicka i en butik mig om jag tyckte att en viss väska passade henne...(åtminstone tror jag det var vad hon frågade...).

Efter några dagar i Ljubljana bar det alltså av mot Prag, och en elva timmar lång tågresa fick jag utstå på fredagen. Hela dagen bortblåst, men det gick nog. Jag läste, tittade ut på omgivningen och försökte vila. Ibland fanns andra människor i kupén, ibland var jag ensam. De sista timmarna var jag ensam och i en kupé bredvid var det tydligen partaj. Efter ett tag kom en kille in till min kupé och bjöd med mig, han tyckte att jag såg så ensam och övergiven ut....Så nu har jag festat i ett tåg med ett gäng slovenska killar (och en slovensk tjej). De bjöd på någon konstig alkohol, med ett päron instucket i flaskan. De talade alla engelska hellre än bra, men var trevliga. En av dem spelade fotboll i Island, och en hade kommit andra i slovenska Idols....inte illa.... Jag fick veta att det finns en sång som heter Susanna. Check it out on youtube! (The Art Company- Susanna)