Prag

Helgen i början av oktober tillbringade jag alltså i Prag. Också en underbart vacker stad. Tyvärr lite förstörd av turister. Lite kort om mina eskapader där.

Det var lite knepigt att hitta till hostellet, det var inte direkt i centrum. När jag äntligen hittat dit visade det sig vara helt mysigt. Sir Toby´s hette det och det försökte också ha en adlig brittisk stil. Inte helt säker på att jag gillade det....Där hade jag alltså ett 9-pers rum, tillsammans med mest australienare skulle det visa sig. De var alla på väg ut när jag kom (australienare är hårda på att festa) och snart var jag ensam. Jag kröp ner i sängen (övre bädden, min "bunk-buddy" som lustigt nog hette Toby var en av de festande australienarna) och skulle just till att sova när en amerikan dök upp. Det tog tio minuter för mig att inse att han var Edward Nortons dubbelgångare....kuusligt! Trots tröttheten låg vi vakna och talade i några timmar tvärs över rummet. Han var en lättsam kille. Han hade sagt upp sig från sitt jobb och hade nu rest runt i Europa i någon månad. Lugn stil.

Dag ett i prag for jag med Rob (amerikanen) till ett konstmuseum. Superfint och jättestort. Vi såg två av fyra våningar. Det tog oss tre timmar. Den slaviska melankolin syntes tydligt i en hel del konst, och efter dessa timmar var vi båda emotionellt utpumpade. Vi vandrade runt lite i stan och for sedan till hostelet, lagade mat tillsammans och tog det lugnt. Jag berättade om mig och han om sig. Jag berättade om den jobbiga indiern i Ljubljana och då tyckte han att han hade en viss förståelse....tydligen räcker det inte med att tre gånger säga att man har pojkvän, tio gånger är en bättre siffra. Och tydligen har jag väldigt "flirtiga" ögon....suck!

På kvällen for vi tillsammans med några andra killar ut på club. Igen insåg jag att jag hatar club-livet. Det var en supertrendig club kallad Mecca. De tog ett ganska blodigt inträde. Drinkarna var dyra och servicen långsam. Rökmaskinen användes in excess, man kunde inte se tio meter framåt ens....från något håll kom ett drag (krisse och bischa förstår uselheten i detta....). Musiken var trendlig öststatsmusik, att ens kalla det musik är en komplimang....nz nz nz nz......Jo, vi ska inte glömma de två halvnakna dansöserna på scenen som satte kvinnorörelsens arbete ett par årtionden tillbaka i tiden. Efter någon timme hade Ed och jag nog, och for hem och sova.

Nästa dag träffade jag en trevlig australiensiska, Tonja, som kommit till mitt rum. Via henne träffade jag en jättetrevlig sydafrikanska som hette Sarah. Vi tre for ut på stan den dagen, såg slottet och tog det lugnt. På kvällen for vi ut med ett gäng (australien, USA, Tyskland och Singapore fanns med bland nationaliteterna), försökte hitta en jazzbar men misslyckades, allt var dyrt och pretentiöst, vi ville ha äkta rökig jazz. Nåja, vi drack lite Becherovka på en bar och allt blev bättre. Allt utom min röst. Den försvann. Den eländiga clubben Mecca hade ätit upp den. Festen fortsatte på hostelet, men jag gick och sova. Trött, lite krasslig, utan röst. Dagen efter hörde jag av Sarah att det varit vild fest till klockan 7. Tonja var krabbis den dagen, sängliggande. Många hade tagit för mycket. Mycket hade hänt. Jag lärde mig något om detta hostel. Och om australienare. De tycker om att festa, de kommer till Europa, ofta för minimi några månader. På detta hostel tyckte de om att släppa loss, och knasa runt. Kriterierna för en partner var i många fall inte långt mera än att de andades.....T.ex. hade Sarah på natten farit ut på balkongen för att ta sig en cigarrett. Hon öppnade dörren och voilá, där var visst två bakanta ansikten och höll på....

En rolig historia emellan. Efter Mecca-fiaskot gick alltså jag och Rob till hostelet. Utanför stod en av de anställda, en liten stilmedveten säkerligen ganska gay man, och rökte. Vi började prata och Rob berättade en lustig historia om ett hostel, där två människor hade " idkat umgänge" i en annans säng, när han var på toaletten. Hostellmannen var inte imponerad. Han berättade att han nog sett precis allt, och att i Robs historia "I very long time look for point...". Uttrycket måste bli en klassiker! Nästa gång någon berättar något tråkigt ska jag bara säga "Alltså, "I very long time look for point...."

Sista dagen i Prag spenderade jag med Sarah, en helt fantastisk tjej, utan tvekan en av de trevligaste personer jag mött. Hon är som mig bara bättre. Det jag tänker på att göra gör hon faktiskt. Som sydafrikanska har hon varit med om en hel del, och hon sa att hon valt att ha en positiv attityd till livet. Vi fick runt på små sidogator i stan, fotograferade diverse små detaljer och pratade om dittan och dattan. Jag berättade om de fyra människotyperna (smart-flitig, smart-lat, dum-lat, dum-flitig) och just att de sista är de värsta. Hon skrattade. Jag fick veta att hon aldrig hört om Ikea (jag berättade att jag borde fara till Ikea, hon frågade om det var en stad i Tyskland) . Jag skrattade. Sanningen att säga så blev jag totalt euforisk. Skönt att veta att Ikea inte ännu nått precis överallt!

På kvällen var det dags att återvända till Göttingen, synd, jag hade gärna stannat en dag till, om inte annat så bara för att umgås mera med en sympatisk och klok människa. Men så var det. På tåget fick jag inte sömn, och mådde inte direkt toppen (indien som spökar igen...?) Jag delade kupé med en äldre, mycket pratsam tysk man. Senare dök också en amerikan upp. Ytterst trevlig, pilot från alaska, en äventyrare. Efter en halvtimmes samtal bytte vi kontaktuppgifter.

Nästa morgon var jag framme i Göttingen. På tågstationen möttes jag av mitt Erasmusgäng, som var på väg till Bremen. Jag fick alltså ett varmt välkommen direkt på plats :) Det jag lärt mig av denna resa är att det är kul att resa ensam. Man träffar mycket mer folk och har en chans att faktiskt umgås med andra människor. När man reser med folk man känner kanske man träffar andra människor, men sällan att man faktiskt skulle umgås med dessa. Denna korta resa gav mig definitivt mersmak. Också har jag insett att man inte borde skynda. Tre dagar i en stor stad är för lite, en vecka är absolut minimum. Då kan man utforska, ta det lugnt, och kanske också se lite av omgivningen till staden.